TÅGLUFFEN DEL 5 - Nice och Monaco

PUBLICERAD 2014-12-02 @ 20:56:00 I -RESOR

Så var det slutligen dags för den sista delen av våran tågluff - Sydfrankrike!
 
Vi lämnade Italien och anlände i Nice på eftermiddagen, där vi enkelt hittade vårt hostel som låg väldigt centralt (ska tipsa om allt sånt här senare). På kvällen tog vi det lungt, åt crepes med nutella på strandpromenaden och bara insöp den franska rivieran. Det var en sådan avslappnande känsla när man insåg att man inte skulle behöva packa upp allt bara för att sedan packa ned det och flytta igen. Nästa stopp var ju hemma. (Men såklart, samtidigt lite sorgligt att resan började närma sig sitt slut).
 
 
Förmiddagen dagen efter gick vi på en promenad i den äldre delen av Nice, i ÖSREGN, vilket kanske var mindre nice men vi var glada ändå! På eftermiddagen mötte vi upp Nicole som flygit ner från Sverige på tågstationen! Äntligen var vi återförenade igen.
 
Vi hängde runt på dagen, hade det nice (jag kommer aldrig släppa den här ordvitsen), badade lite om jag inte missminner mig och tittade runt i staden och längs strandpromenaden.
 
Dagen efter tog vi tåget till Menton för strandhäng. Det finns väldigt många steniga stränder längs den franska sydkusten och vi lyckades pricka in flera av dem men det var nice ändå!
 
Här är hostelet vi bodde på, (till vänster) som var lite över budget men höll hög standard (jämfört med vissa tidigare) plus att man fick frukost och de hade bra wifi (och viktigast av allt - KÖK!!!). Och till höget - le grand bleu. Medelhavet!
 
Sedan blev livet i Nice en aning problematiskt med ännu mer magsjuka men vi försökte göra det bästa av saken i alla fall. Jag och Fredrika gick upp på ett "berg" (snarare en kulle) förmiddagen dagen efter, med vidsträckt utsikt över staden!
 
Se så fint!
 
På vägen ner bröt vi vår tågluffsbudget (vi skulle ju snart åka hem) och köpte lyxig glass <333
 
 
Rue d'Anglais - strandpromenaden i Nice.
 
 
Se så underbart utomlandsigt de var med palmer och sol (någonting man saknar nu i mörkaste månaderna). Sista kvällen gick vi ut och åt, med crepes till efterrätt, och just då var livet ganska bra.
 
 
Sista dagen, innan vi skulle ta flyget på kvällen, tog vi tåget till tågluffens sista land - Monaco! Här ser ni Monte Carlo, den stora (och typ enda) staden i det lilla furstendömmet.
 
 
Vi besökte slottet (eller ja, slottsgården), köpte vykort och njöt det sista av solen.
 
 
Som alltid var det OLIDLIGT hett men bra ändå. Observera våra snygga reseväskor (var extremt ficktjuvsnojig efter stölden i Milano).
 
 
Sen gjorde vi det obligatoriska besöket på Casinot i Monte Carlo (men inte där inne, där skulle vi väll inte ens ha kommit in så svettiga och turistiga som vi var).
 
Vi avslutar berättandet med en bild på Fredrika i en fin färgskala och jag med min drömbil (en Ferrari) utanför Casinot (ja, jag tog bild...). Sen tog vi tåget tillbaka till Nice, hämtade våra väskor och begav oss till flygplatsen för att åka hem till Sverige. Och snipp snapp slut så var denna tågluff slut.
 
Man lär sig mycket på en tågluff. Både om sig själv och om andra, om ens vänskaper och ens familj. Det är som ett första test hur en kommer att klara sig i livet, stå på egna ben. Men samtidigt är man helt utan tryggheten, att alltid få varm mat till middag (som vi uppskattade det efter denna resa) och alltid veta att man har någonstans att bo nästa natt. Det är inte alltid roligt och fantastiskt, som man lätt tror när man kanske läser min blogg eller ser bilder på instagram. Det kommer gå upp och ner. Man kommer inte ha askul varje kväll.
 
Samtidigt finns också fantastiska stunderna då man aldrig vill hem till tråkiga Sverige igen. Och man ser så mycket! Upplever främmande saker! Träffar så mycket människor! Kanske är tågluff det mest givande sättet att resa på, då det kan ta en bort från turistströmmarna och allt det tjusiga (men samtidigt är det ofta väldigt turistigt också, vi var inte de enda ungdomarna med tågluffsidéer i Europa om man säger så).
 
För att summera det hela kan jag säga att trots allt detta, alla nackdelarna och alla fördelarna, så skulle jag göra om det på stört om jag fick chansen. Alla gånger. För det är så himla himla lärorikt, spännande och roligt. Helt fantastiskt om jag tänker efter (oj vad jag börjar längta tillbaka nu)!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Jag :D
RSS 2.0